Inget är självklart

Inget går ju egentligen att bevisa (och därmed kan inget motbevisas heller) det går bara att säga hur sannolikt det är att olika saker stämmer. Om man accepterar det så måste man acceptera att allt som man tror är sant och allt annat också, kan vara felaktigt. Och att det som man inte tror på kan vara sant. Annars har man ju inte accepterat att inget går att bevisa (eller motbevisa därmed).

 

Genom att acceptera att allt egentligen handlar om hur sannolikt det är att olika saker stämmer så blir man så öppen sinnad som man kan bli.

 

Det enda man måste ha i åtanke är dock att inget kan vara och inte vara samtidigt. Jag vet att det är trångsint att tro att det inte kan vara falskt (med tanke på det jag skrev ovan). Men all vår erfarenhet stödjer det, experiment osv. sedan så är det ju grunden för alla våra resonemang som är logiska, det är grunden för våran logik! om det inte skulle vara sant så betyder det att vi inte kan föra korrekta logiska resonemang, och vi kan då inte använda dem för att ta reda på hur världen fungerar. Forskning har visat gång på gång att vi kan använda logiska resonemang för att ta reda på hur världen fungerar. Med andra ord vetenskapliga teorier har bekräftats med experiment många gånger. därför väljer jag att tro på att ingenting kan vara och inte vara samtidigt. faktiskt så har jag väldigt väldigt svårt att tro att det inte skulle kunna vara så. Men jag är ändå öppen för att jag kan ha fel även här.

 

Poängen med det här är att även om du tycker att en sak är självklar, så måste du kunna förklara varför den är självklar, annars är det inte självklart. om du sedan mot förmodan blir överbevisad med saker som visar att det är mycket mer sannolikt att det du tror är självklart är fel, så måste du acceptera det för att kunna sägas ha ett öppet sinne. Att tro att det är omöjligt är inte att ha ett öppet sinne, för då betyder det att du tror att en, eller flera, saker kan bevisas.

 

Detta har hänt mig flera gånger, vilket kanske är en av anledningarna till varför jag gillar fysik. för att ”ge upp” djup rotade. föreställningar om rum och tid var nånting jag tvingades göra när jag långsamt började förstå den speciella relativitetsteorin. Enligt den så är saker kortare när de färdas i förhållande till dig, och tiden går långsammare för de som färdas i förhållande till dig. MEN effekten är så liten för små hastigheter som vi är vana vid att vi inte märker effekterna.

Min slutgiltiga poäng är att ingenting är självklart. Om ordet självklart har betydelsen: ”det är så grundläggande att det inte kräver en förklaring, eftersom att alla ändå förstår att det måste vara sant”.

 

 

Det som fick mig att skriva detta var en fantastiskt bra film som alla borde se. Varför? Jo eftersom att jag anser att det är viktigt att man har ett öppet sinne, eftersom att det då blir lättare att lära sig nya saker och lösa problem.

Har du ett öppet sinne?  Titta på filmen och tänk efter!

Den oändligt långa och den oändligt korta sträckan

 

Kan det finnas något sådant som en oändlig sträcka?

Och då menar jag en sträcka som alldrig tar slut. Jag har tidigare sagt lite vagt att det säger emot bigbang teorin eftersom att universum enligt den utvidgas. Det jag menade med det var att en sträcka som är oändlig kan inte bli längre den kan inte heller bli kortare, eftersom att den alldrig tar slut. Jag ska nu ge några exempel på vad en oändlig sträcka skulle innebära.

 

Tänk dig att universum trots allt skulle vara oändlig du kan då färdas oändligt långt åt alla håll, det finns alltså en oändlig sträcka åt alla håll du kan färdas åt. Men om du kan färdas oändligt långt åt ett håll, och oändligt långt åt motsatt håll, så betyder ju det att den sammanlagda sträckan måste vara dubbelt så stor som en oändlig sträcka. Men det finns inget som är längre än oändligheten för det tar alldrig slut, så det är omöjligt att det kan finnas 2 oändliga sträckor åt motsatta håll. Det säger emot sigsjälvt.

 

Att universum är oändligt betyder ju också att det finns oändligt mycket rum. Och att det finns rum betyder att något kan finnas där. Tänk dig nu att Bull är oändligt långt borta från dig, det är alltså en oändligt lång sträcka mellan er. om du nu skulle skulle slänga en boll mot Bull så kommer sträckan mellan honnom och bollen också att vara oändlig. den kan inte närma sig honnom eftersom att sträckan alldrig tar slut, den kan inte åka längre bort från honnom eftersom att det inte kan finnas en längre sträcka än oändlig.

 

Trots att bollen är närmare Bull så är det samma avstånd mellan dig och Bull, som mellan bollen och Bull, trots att det finns en sträcka mellan dig och bollen så finns det ingen sträcka. Samma resonemang kan föras om bollen kastas bort från Bull.

Det säger emot sig självt, Bull ser dig som 2 dimensionel, du har ingen utsträckning mot honnom, och det finns ingen sträcka mellan dig och bollen. Det är det det innebär att alltid befinna sig på exakt samma avstånd från något, vilket i det här fallet är ett oändligt avstånd.

 

Om vi skulle lägga något mitt emelan dej och Bull, så kommer det också vara oändligt långt bort från Bull eftersom att sträckan alldrig tar slut. Men sträckan är då lika lång mellan dig och föremålet. Delar vi en oändlig sträcka på 2 så får vi 2 oändliga sträckor, med andra ord hälften så stort är dubbelt så stort, vilket också säger emot sigsjälvt.

Jag tror ni fattar poängen vid det här laget, den oändligt långa sträckan är omöjlig för att den säger emot sigsjälvt på flera sätt. Men hur är det då med en oändligt kort sträcka?

Är den oändligt korta sträckan möjlig?

För att ta reda på det så ska i titta på vad det skulle innebära om det skulle finnas en minsta sträcka. Alltså att rummet skulle vara uppbygt utav bitar vilka utgör den minsta sträckan som något kan färdas, och som då också sätter en gräns för hur litet något kan vara. Det kan liknas vid pixlarna på en dator, för oss som inte ser de små detaljerna ser rörelsen fin ut. Men om vi tittar närmare ser vi att färgerna bara hoppar från pixel till pixel.

 

Oavsätt hur långsamt nått färdas så kan det inte färdas långsamare än att det färdas en pixel. Men om det skulle färdas oändligt långsamt så färdas det alltså ändå en pixel.

 om man tittar noga kan man se pixlarna!

Inget rör sig egentligen enligt det här utan det hoppar från pixel till pixel, men det skulle betyda att relativitetsprincipen är felaktig eftersom att det finns något som är i absolut vila…närmare bestämt allt är i vila det bara hoppar mellan pixlar. Om vi kunde se när något står stilla i en pixel så är det i absolut vila vilket talar direkt emot relativitetsprincipen och därmed relativitetsteorin (som är bevisad). Men jo jag får förstås inte glömma att de måste hoppa från pixel till pixel på tiden 0 eftersom att annars så skulle det försvinna mellan pixlarna, men gör den det på tiden 0 så är den ju på båda ställena sammtidigt. Med andra ord en pixel lyser grönt och sedan slocknar den och pixeln bredvid lyser grönt, men sammtidigt så lyser båda pixlarna grönt. Nej det säger emot sigsjälvt.

 

Men betyder detta att den oändligt korta sträckan är möjlig? Svar JA men endast i teorin, eftersom, för att vi ska kunna mäta den oändligt korta sträckan så måste 2 saker närma sig varandra under en oändligt lång tid (vi måste ju ha 2 punkter som vi kan mäta sträckan mellan).

 

 

Svaret är alltså: Nej den oändligt långa sträckan är omöjlig

JA den oändligt korta sträckan är möjlig men endast i teorin (det finns inget sätt att bevisa det på)

 

 

Rummets utsträckning i högre dimensioner

Men jag ska väll tilläga att om teorin om tyngdraften som kallas den almäna relativitetsteorin är riktig (vilket har bekräftats med experiment med en bättre nogranhet än newtons gravitationsteori) så innebär det att vårt rum böjs i en högre dimension. Om vi ska acceptera att den är riktig och att vårt rum bara har 3 rumsdimensioner så måste vi acceptera att vårt rum har utsträckningen 0 i den 4:e dimensionen. Det betyder att rummet måste ha en utsträckning i den 4:e dimensionen också för annars så skulle det ju inte finnas eftersom att den inte har någon längd åt ett håll. Men om rummet har en utsträckning i en 4:e dimension, varför har vi inte märkt det? Ja det måste ju vara så att allt är lika tjockt som rummet, eftersom att det då inte kan röra sig i någon högre dimension och vi skulle då omöjligt märka att vårt rum har högre dimensioner än 3.

Det här innebär egentligen inte att rummet måste vara oändligt smalt, men man kan ju fråga sig varför det inte finns saker som har en kortare sträcka än rummets utsträckning i den högre dimensionen. Vårt rum har precis lika stor utsträckning i högre dimensioner som den minsta beståndsdelen har med andra ord.

Länk: http://sv.wikipedia.org/wiki/Allmänna_relativitetsteorin

Högre dimensioner vad är det egentligen? Och vad innebär det att leva i ett 3dimensionellt rum?

Jag älskar högre dimensioer och ni ska få se den underbart abstrakta, och för att inte tala om obegripliga (i den mening att vi inte kan föreställa oss fler än 3 dimensioner) skönheten.

Men först så måste jag naturligtvis förklara vad en dimension är. En punkt har noll dimensioner, vilket betyder att den inte har någon bredd, djup, eller höjd. Det är bara en oändligt liten punkt. En dimension betyder att vi nu har en bredd men inget djup eller höjd, allternativt så finns höger och vänster men inte upp och ner eller framåt och bakåt. 2 dimensioner betyder att det finns bred och djup men ingen höjd, allternativt höger, vänster, framåt, bakåt, men inget upp eller ner. 3 dimensioner betyder att det finns både bred, djup, höjd, allternativt höger, vänster, framåt, bakåt, upp, ner. 3 Dimensioner betyder att vi kan bestämma en position med hjälp av 3 siffror en som bestämmer höjd en bredd och en djup, om vi gör en graf utav det har den 3 axlar, likadant behöver vi bara 2 siffror för 2 dimensioner och den grafen skulle ha 2 axlar. 4 dimensioner betyder alltså at vi behöver ännu en siffra för att bestämma en position och om vi skulle göra en graf utav det så har den 4 axlar. Nu har vi alltså en ny riktning som vi alldrig kunnat peka åt tidigare alltså finns det förutom upp, ner , höger, vänster, frammåt, bakåt, även något som vi skulle kunna kalla för gorgol och smurf, 2 nya riktningar vi kan vända oss åt.

 

Detta är omöjligt att föreställa sig eftersom att vi lever i ett tredimensionellt rum (värld), och vi kan dessutom bara se 2 dimensionellt, men med ett 3 dimensionellt djup. Bilden vi ser med våra ögon är 2 dimensionell, vi kan alltså rita upp den på en 2 dimensionell yta (en dataskärm kan illustrera en sån tex) och allt på denna billd som vi ritat upp kan vi bestämma positionen till med 2 siffror, med en graf med 2 axlar. Om vi skulle kunna titta på ett 2 dimensionellt rum utifrån skulle vi kunna se allt på den sammtidigt, eftersom att vi har en 2 dimensionel syn, och det finns en utmärkt film som visar detta som jag länkar till här: http://www.youtube.com/watch?v=BWyTxCsIXE4.

om vi skulle se 3 dimensionellt så skulle vi kunna se allt i vårt rum sammtidigt alltså om vi tittade på ett hus så skulle vi kunna se in i alla rummen sammtidigt och om vi tittade på en människa skulle vi se allt som han bestod av sammtidigt alla innälvor utsidan innsidan allt och sammtidigt!

 

Men du har säkert och med all rätt redan brustit ut i ”men jag kan ju ändå föreställa mig en tredje dimension”. Vi ser 2 dimensionellt men vi kan ändå avgöra avtånd mellan olika saker i en tredje dimension, hur? Jo det är enkellt att illustera, sätt ditt finger framför ögonen och stäng sedan ena ögat, sen öppnar du det och stänger det anndra. Du får 2 olika bilder utav ditt finger beroende på vilket öga du har öppet, om fingret är närmare dig så kommer det skenbara avståndet mellan billderna av fingret att vara större, och är fingret längre bort så är avståndet mindre. Om du åker tåg och tittar ut på landskapet så kommer det som är längst bort att röra sig minst genom ditt synfällt, och det som är närmast att röra sig mest. Vi har 2 ögon för att kunna se med ett 3 dimensionellt djup, men det är förståss inte det enda som spelar in, bara erfarenheten räcker så långt när man ska bestämma avstånd att det ofta är ”onödigt” med ett extra öga. Men även en blind kan föreställa sig 3 dimensioner genom att känna på saker, och faktumet at man kan höra från så många riktningar borde också räcka för det.

 

Inntressant att nämna är också att en 2 dimensionell varelse (en flatlander, låt oss kalla honnom för packman hädanefter) bara kan se 1dimensionelt, eftersom att allt ljus som träffar packmans ögon inte har någon höjd, bara en bredd. Men liksom vi kan se ett tredimensionellt djup så kan packman se ett 2 dimensionellt djup med sin endimensionella syn. och jo har ni alldrig undrat varför vissa fåglar som duvor rör sitt huvud fram och tillbaka hela tiden? Faktiskt så sitter deras ögon för långt ifrån varandra för att de ska kunna se den djup så som vi gör! Men de löser det genom att hela tiden röra sitt huvud fram och tillbaka, för det som är närmast kommer att ändra sin skenbara storlek mest då, och det som är längst bort minst, pröva själv!

 

Men för att komma till saken, hur kan vi överhuvudtaget prata om högre dimensioner och låtsas som att vi förstår dem? Jo det gör vi genom det enkla anntagandet att dimensioner förhåller sig likadant till varandra oavsätt hur många eller få de är. Så genom att göra jämförelser med de dimensioner vi kan förställa oss, så kan vi få en uppfattning om hur högre dimensioner fungerar, dvs på samma sätt fast med en eller fler extra dimensioner bara. Jag tänkte göra en sådan jämförelse, eller en hel dröse egentligen, men nu är det sent så det får vänta till nästa artikel (sorry)

Problemlösningsmetoder för Fysik

När du möter ett fysik-problem bör du i följande ordning, använda dig av dessa probemlösningsmetoder:

 

● Förstå Frågan

Det kan tyckas självklart men att förstå problemet är ofta något som många missar när de ska svara på en ny fråga ett nytt problem över huvud taget. Du måste ta reda på exakt vad varje ord betyder, och vad meningen betyder. Det här är något som man ofta brukar märka genom att ställa (ibland skrattretande) frågor som tex ”2 personer satt i en båt den ena rodde åt väst och den andra åt ost, åt vilket håll åkte båten?”

Och kom ihåg att det är BARA det som står i frågan och den vetenskapliga metoden som bestämmer hur du får svara på ett problem (den vetensapliga metoden beskrivs med mina 2 artiklar ”vad är vetenskap”och ”vad är logik”).

 

● Samla väsentliga fakta                     

Ju mer väsentliga fakta du har desto lättare löser du ett problem. Det handlar om att sålla bort all onödig information, och är bland det svåraste inom fysiken. Speciellt med tanke på att det som först inte verkar ha med saken att göra kan visa sig innehålla nyckeln till lösningen i vissa fall. Skriv upp all fakta som du misstänker är väsentlig, eller åminstonde har med saken att göra. Annledningen till att du ska skriva ner det är för att det ofta är lättare att bygga vidare på ett resonemang på papperet än i huvudet.

 

● Samla teoretiska fakta

När du gjort det ska du använda din insamlade fakta för att resonera dig fram till teoretiska fakta (jag använder här ordet teoretiska fakta istället för fakta för att det är något som du själv måste räkna ut och då finns alltid en risk för att du gör fel). Det kan vara att tex räkna ut olika värden, längder hastigheter m.m. även om det inte verkar som att det kan hjälpa dig att lösa problemet till en början, så ökar det dina chanser och det kan uppenbara sig senare. Ju mer teoretiska fakta du har (som du räknat ut rätt) desto större chans har du att lösa problemet. Det kan också hjälpa om du visualiserar faktan på olika sätt och skriver ner allt du vet så du ser det tydlig framför dig.

 

 

Det hjälper också om du försöker se all faktan ur olika perpektiv som:

visualiserar faktan: rita bilder och grafer, det kan få en att se saker tydligare och på ett annat sätt

Sätt upp ekvationer: inför symboler för okända tal, skriv upp de ekvationer som kan vara till hjälp.

Kolla upp vilka egenskaper som faktan har: tex ljusets hastighet, elektronens laddning, vågors egenskaper m.m.

Ta reda på vad som orsakade problemet: kan också vara till hjälp och innehålla en lösing.

Titta på ett enklare fall: det kan ge dig viktiga ledtrådar och ibland lösningen på problemet.

Gör förenklingar: gör inte saker svårare än vad de är, försök att göra det så lätt som möjligt för dig.

Håll utkik efter mönster: i fysik problem tittar vi alltid efter mönster som visar hur saker hänger ihop. Det kan vara grafer, formler, hur olika saker påverkar varandra m.m.

Gör experiment: det finns inget bättre sätt att ta reda på om nått stämmer än med experiment, så om du har möjlighet till det gör det. Tankeexperiment kan också vara till hjälp.

Använd de verktyg som du behärskar inom området: allt du har att tillgå som kan hjälpa dig komma fram till lösningen.

 

 

OBS

GLÖM INTE!!!

INGENTING KAN VARA OCH INTE VARA SAMTIDIGT

Du måste tänka logiskt med andra ord, och va säker på att inget säger emot någon som hellst fakta som du har tillgänglig. Det är oftast vad som hänt om du får ett felaktigt svar. Och om inte annat så är ett felaktigt svar inom fysik något som säger emot verkligheten och är därför ologisk enligt min definition.

 

exempel på en mer speciell problemlösningsmetod:

Jag kanske kommer på mer senare men det här borde räcka långt, i din strävan efter svaret, lösningen, sanningen. Säg gärna till om ni tycker att jag har misat nått

vad är avancerat? och vad är intelligens?

Vad är något komplext?

 

Är det något som innehåller mycket information?

Tänk dig att vi har en oändligt lång linje, den innehåller då en oändlig mängd information, om vi skrev upp den skulle det bli ett oändligt anntal siffror. Men en linje är inte komplex, och 10000 linjer är inte det heller.

 

Informationen är hela linjen alltså oändlig, instruktionen är att den är oändligt lång. Instruktionen visar hur informationen är beskaffad. Enbart information är inte tillräckligt för att något ska vara komplext, det är istället antalet instruktioner som bestämmer det. En instruktion är alltså då det minst komplexa, (alltså det enklaste) som finns. Eftersom att något väldigt komplext bara består av en mängd instruktioner så är det inte svårt att lära sig det om man lär sig en instruktion i taget. Det tar bara tid.

 

Vi skulle kunna säga att något komplext är något som tar långt tid att lära sig. Men det här betyder inte att ingenting är svårt att lära sig. Det som kan vara svårt när man ska lära sig något, är när man inte får reda på alla instruktioner utan måste komma fram till dem genom logiska resonemang. Ofta utelämnas ju instruktioner eftersom att de är för självklara enligt den som försöker förklara något, och inget fel i det, för så måste man göra om man ska komma nån vart (det är onödigt att förklara hela högstadiematten när personen som läser det redan bör kunna den). Men människor tänker olika och därför, så kan en person tycka att en sak är självklar som inte du tycker är det. Vi lär in på olika sätt, det finns ofta flera sätt att förklara en sak på, flera sätt att tänka. Han som ska förklara något för dig kanske inte fått saker förklarade på samma sätt som du och han kanske dessutom tänker på ett annat sätt. I så fall så kommer det bli svårare för dig att förstå, det han förklarar, eftersom att du saknar instruktioner och kanske också information. Det blir ett pussel att lägga ihop, men när bitarna är på plats förstår du det.

 

Har du svårt för att förstå något så har du fått det förklarat för dig på fel sätt med andra ord (eller så lyssnade du inte). Men det här betyder att ju mer komplexa saker vi pratar om dessto svårare kommer vi ha att förstå varandra, gennerelt sett. Intressant att nämna är också att om en peron skulle ständigt bli serverad med de bästa förklaringarna för honnom, så skulle han inte bli särskillt intelligent, eftersom att han inte behöver lösa några problem själv.

Pedagogik äro viktigt <3 

Hmmm allt är enkelt i teorin…vilken tur att ja ska läsa teoretisk fysik då får ja ett enkelt jobb med andra ord  

Vad är det som avgör hur intelligent någon är?

 

Något som måste spela in är förståss logik. För att något ska kunna sägas vara intelligent på något sätt måste det kunna tänka logiskt (enligt min definition på logik). Men att enbart tänka logiskt räcker inte. Det är hur bra du är på att lösa problem med hjälp utav logik, som avgör hur intelligent du är. Problem löser man med hjälp utav problemlösningsmetoder. Det betyder att ju bättre problemlösningsmetoder du använder dig utav för att lösa en sorts problem, ju intelligentare är du inom det området. För det finns ju olika sorters problem, som kan kräva helt olika problemlösningsmetoder. Vilket betyder att man kan vara intelligent inom olika områden (det finns olika sorters intelligenser). Men att katigorisera olika sorter är ingenting jag tänker försöka mig på nu.

 

Men du kan inte få plats med hur många problemlösningsmetoder som hellst i huvudet, för minnet har en gräns. Så är det då minnet som sätter stopp för hur intelligent en människa kan bli? Ja, förutsatt att de perfekta metoderna kräver mer minne än vad en människa kan ha.

 

Ett bra korttidsminne gör så att man kan lära sig saker snabbare, för det betyder att du kan ta in mer information åt gången. Men utan ett bra långtidsminne så glöms det bort, och du har då inte blivit intelligentare, eftersom att du inte kommer ihåg problemlösningsmetoderna. Att ha ett bra långtidsminne är en fördel när man vill bli intelligent. Men självklart kan man göra det lättare för sig och skriva ner metoderna, och man kan då lösa problem som annars kanske skulle vara för svåra.

 

Men man måste också kunna använda sig av metoderna, det räcker inte med att man känner till dem. Det är en sak som kräver träning.

Jag tänker mig att ju svårare (ju mer komplexa) problem man kan lösa desto intelligentare är man, inte hur långt tid det tar att lösa olika problem. Om tiden skulle spela in så är korttidsminnet viktigt.

Det räcker inte heller med bra problemlösningsmetoder om, en person har lättare att lösa ett problem på grund utav hur denne är uppbygd. Då menar jag tex att en person tex skulle ha lättare för att känna igen mönster än en annan trots att ingen av dem tränat ett dugg på det och att de har precis samma förutsättningar, förutom att de är uppbygda på olika sätt.

om tiden skulle spela in i problemlösningen hmmmm….

 

Länkar:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Information

http://sv.wikipedia.org/wiki/Intelligens

 

 

ursäkta att ja skriver så jäkla lite. Det finns ju egentligen ett antal fler saker ja vill veta vad ni tycker om och som ja vill reda ut i nya artiklar. Jag har inte slutat skriva jag har bara hafft mycket annat o göra senaste tiden, men ja har hög prioritet på en artikel om problemlösningsmetoder för fysik-problem. För det är något som ja måste studera närmare så att ja har en chans att klara all fysik ja ska läsa och i slutändan, mitt slutgilltiga mål att komma på en teori som är coolare än alla andra som finns. Jag tror för tillfället att en TFA (teori för allting) är det coolaste som inte finns ännu, så min plan är att förbereda mig inför att studera strängteorin. Så en ny artikel kommer snart med andra ord, se fram emot det ni

Ett par saker jag ville kontrollera om stämde överens med min defenition på logik

Jag har funderat på om min definition på logik är tillräcklig så därför har jag kollat hur den går ihop med följande:

 

Först en förklaring på paradoxen:

Exempel på en paradox:
Barberaren har en regel att han rakar alla som inte rakar sig själva i byn.
Rakar han sig själv?
●Om han rakar sig säger regeln att han inte ska göra det.
●Om han inte gör det säger regeln att han ska göra det.

Exempel 2:
Innehåller mängden av alla mängder sig själv?
En normal mängd är en mängd som inte innehåller sig själv, exempelvis så är mängden av alla trianglar inte en triangel.
En abnormal mängd är en mängd som innehåller sig själv, exempelvis så är mängden av allt som inte är trianglar, inte en triangel.

Mängden av alla abnormala mängder ”mängden av allt som inte är något” innehåller sig självt för mängden är inget, men om den inte innehåller något så är det ju ingen mängd. det här är inte en paradox, det här är ingenting.

Mängden av alla normala mängder kan inte innehålla sig själv för att det är en normal mängd, men om den inte innehåller sig själv, så innehåller den inte alla normala mängder.

En paradox är allmänt:
om ”A” är sant så är ”inte A” sant
om ”inte A” är sant så är ”A” sant

Om nånting kan vara och icke vara så kan en paradox finnas, eftersom att då kan han uppfylla båda reglerna. Alltså är en paradox som väntat ologisk.

 

Att nånting finns på 2 ställen samtidigt, kan det vara logiskt?

En sak är ett nånting som sitter ihop.

En sak är på bordet och golvet, men utan att den sitter ihop från bordet till golvet, det är alltså med andra ord på 2 ställen samtidigt. Det sitter alltså inte ihop, och kan alltså inte vara en sak, då det skulle innebära att det är ”en sak” och ”inte en sak” sammtidigt.

Det verkar som om min definition på logik stämmer även här, och det verkar inte finnas någon annledning till att lägga till något i den. När du angriper ett problem tänk tillbaka på vad logik är. Kommer du på en lösning där det inte finns något som är och inte är samtidigt, så är lösningen korrekt och alla tvingas att acceptera den.

Fysik är enkelt

 

Varför?

Jo fysiker försöker alltid att göra saker så enkla som möjligt, både för att de själva ska förstå vad de sysslar med, och för att det är onödigt att göra saker krångligare än vad de är.

 

Jag ska ge er ett strålande exempel på detta, i form utav en historia.

 

Det var på en bondgård. Bonden hadde en stor mjölkproduktion, men den behövdes ses över för att han inte skulle hammna efter sina konkurenter. Så bonden kallade in en psykolog, en ingenjör och en fysiker, för att ge honnom råd.

 

Psykologen sa att väggarna bör färgas gröna för att det är en mer stillsam färg för korna, och sedan bör båsen korna står i göras lite större.

Ingenjören sade att slangen som sätts på kornas spenar bör göras 5% större för att få ett bättre mjölkflöde.

Men nu kom bonden på en ide. Det bästa sättet för att käna mer pengar är ju att få fram mer mjölk, så jag behöver bara avla fram större kor tänkte han. Han presenterade sin ide för fysikern, och fysikern sade ”okej men låt oss först ta reda på vad som skulle hända med korna när de görs större”.

 

Nu vill jag att ni ska fråga er hur mycket ni tror man ungefär bör veta om en ko för att man ska kunna ta reda på det fysikern ville?

 

Fysikern började med att be om att få en svart tavla, han ritade en cirkel och sade föreställ dig att det här är en ko. Han gjorde alltså en förenkling där han sållade bort all information som inte var nödvändig. Men åter till saken. Om kon har dubbelt så stor radie så blir ju arean 2r*2r*π = 4r²π alltså 4 gånger så stor. Men ärligt talat en ko är ju egentligen tredimensionell, så vi tänker oss att det är ett klot istället. Om den då skulle ha dubbelt så stor radie så skulle volymen bli (4π*2r*2r*2r)/3 = (4π8r³)/3 alltså 8 gånger så stor.

 

Vi kan nu för enkelhetens skull säga att kons vikt ökar proportionellt mot dess volym. Men när kons vikt blir 8 gånger så stor, så blir kons area bara 4 gånger så stor (formel: 4πr²). Det här betyder att det blir dubbelt så högt tryck på kons hud, så om en ko blir för stor kommer dess hud att spicka! Vi kan dra det ett steg längre med en lite mer avancerad ko, det är ett klot som motsvarar kroppen och från det går det en cylinder till ett mindre klot (alltså hals och huvud). Halsen är olika hållfast beroende på hur tjock den är, så hållfastheten borde vara proportionell mot den area vi får om vi gör ett snitt genom halsen. Men denna snittarea blir ju bara 4 gånger så stor när kon ökara till det dubbla, medans vikten på kons huvud blir 8 gånger så stor. Med andra ord om kon blir för stor så kommer den att tappa huvudet! Fysikerns råd till bonden blir ju då som äntat att han inte ska avla fram större kor.

 

Vi behövde alltså egentligen inte veta nånting om själva kon för att, ge ett gott råd till bonden och göra rimliga antaganden, och det är det här som är den lite svårare biten med fysik, alltså att sålla bort all onödig information. Många fysiker sägs ha misslyckats med det och gjort saker betydligt krångligare än vad det egentligen är. För att dra några visdomsord från Einstein ”Du förstår ingenting till fullo föränn du kan förklara det för din morfar”. Ja jag vet att det inte stämmer alla gånger, men poängen är att om du verkligen förstår något ska du kunna förklara det för vem som hellst, förutsatt att denne har de nödvändiga förkunskaperna. För hur kan du säga att du förstår något till 100% när du inte kan förklara vad det är som du förstår fullt ut?

 

slutligen så vill jag rekomendera en bok. Den boken som visade mig hur fel jag haft om att fysik är ett svårt ämne. Den heter ”Rädd för fysik. Handbok för förbryllade.”. Han lyckas visa hur fysiker jobbar och varför fysik är enkelt väldigt bra. Men han är inte en expert i pedagogik, och när han börjar prata om mer avancerade saker så gör han det inte så bra som jag skulle vilja. Fast sammtidigt så kan du inte förvänta dig att du ska förstå allt när det börjas prata fysik som kräver mycket förkunskaper, eller med andra ord det som fysiker forskar i idag. Nästan all poppulärvetenskap är av den sorten. Men som sagt så är det en intressant bok som rekomenderas varmt för alla som är det minsta intresserade av fysik.

 

En apa av denna storlek kan inte må bra, och bör defnetivt undvika att ta av sig den där stora kragen som håller upp hanns huvud. Och försök inte enns kliva ur roulatorn…men vänta…okej det kanske funkar på film men egentligen så är det ganska löjligt att apan kan leva som den gör (suck)

 

Hur en partikel kan bete sig exakt (och mindre exakt) som om den vore på flera ställen samtidigt

En innledning med spinn

Jag har tidigare hört talas om att en partikel kan verka befinna sig på 2 eller flera ställen samtidigt(Quantum entanglement, kvantkorrelation) i vissa avseenden, vilket inte nödvändigtvis betyder att partikeln verkligen är på två ställen samtidigt (vilket också strider mot den mest grundläggande logik).

En annledning till varför man säger att de beter sig som samma partikel är att de verkar överföra information mellan varandra omedelbart. Det strider nämligen mot den speciella relativitetsteorin att information färdas snabbare än ljuset. Partiklarna verkar visserligen överföra information omedelbart, men om man mäter 2 partiklar så har de motsatta spinn, så de beter sig inte exakt likadant.

Spinn är rotation kring partikelns egen axel. 1 spinn betyder att en partikel ser likadan ut efter att ha roterat ett varv, och 2 spinn efter ett halvt varv, 3 spinn efter en tredjedels varv och så vidare. men det märkliga med spinn är att en parikel kan ha ½ spinn alltså att den ser likadan ut först efter 2 varv. En möjlig lösning skulle kanske vara att partikeln inte bara snurrar horrizontellt (alltså att du bara ser samma sida av partikeln hela tiden som den roterar), utan vertikalt också. Alltså när den snurrat ett varv på den horrizontellt så har du snurrat den bara ett halvt varv vertikalt, och den ser då likadan ut först efter 2 varv.

Esset har 1 spin, om du vrider det 360° så ser det likadant ut.

Kungen har 2 spin, om du vrider han 180° så ser han likadan ut.

½ spinn skulle här kanske kunna vara att vi vänder på kortet så att när det snurrat 1 varv ser vi baksidan av det, och efter 2 varv framsidan, så att det ser likadant ut.

Jag vet inte hur kvantkorrelation går till, men jag vet ett sätt för att något ska kunna bete sig exakt som om det vore på 2 ställen samtidigt, rent teoretiskt alltså. Men först så vill jag säga något om rummet…

Hur ser rummet ut?

Rummet är det vi lever i och det som krävs för att något ska kunna finnas. ”Har det inte rum att finnas i så kan det inte finnas” för att det inte finns tillräckligt med rum(det finns inget rum alls). Vårt rum har 3 dimensioner(+en tidsdimension men den har ingen betydelse i det här resonemanget), dvs det är tredimensionelt(3D) gör du en graf av rummet vi lever i har den 3 axlar.

Tänk dig nu att rummet skulle ha ett slut, när du kommit till slutet så finns det ingenting i vägen för att du ska kunna sticka ut handen, men du kan inte för det finns inget rum där, men inget hindrar dej. Det är ingenting där men eftersom att rummet slutar så kommer du inte vidare. Dessutom vill jag tilläga att det verkar strida mot relativitetsprincipen, som den speciella relativitetsteorin grundar sig på, eftersom att det då finns nått man skullle kunna säga är i absolut vila. Jag kan förklara relativitetsprincipen senare i en annan artikel om ni vill(den heter också newtons andra lag).

Men om rummet skulle vara oändligt stort då? Ja för det första säger det emot big bang teorin eftersom att rummet enligt den utvidgas. Man har kunnat observera att alla galaxer färdas bort från varandra och detta verkar vara den rimligaste lösningen. Det betyder också att om vi backar bakåt i tiden så skulle allt varit samlat i en punkt. Det är det big bang grundar sig på.

Nej det som verkar mest problemfritt är att rummet skulle vara slutet, alltså om vi färdas åt samma håll tillräckligt länge kommer vi tillbaka till samma plats. Ett slutet rum skulle vara i ett 2 dimensionellt rum: att rummet är format som ett klot eller en badring. Jag kommer här att anta att rummet är slutet.

Hur en partikel kan bete sig mindre exakt, som om den vore på 2 ställen samtidigt (mer likt kvantkorrelation alltså)

Partiklar kan kanske lura dig att de är på flera ställen samtidigt, men jag vet hur den perfekta illusionen av att nått är på 2 ställen samtidigt görs.

Jag skal nu presentera vad som kan vara hemligheten bakom tricket!

Jag har tidigare hört talas om att rummet kan böjas i en 4:e dimension, och det är faktiskt en av grundpelarna som den allmänna relativitetsteorin vilar på. Men för att komma till saken, hemligeten bakom tricket är att rummet böjs så att 2 sidor av det inte bara nuddar varan, utan smälter ihop exakt där partikeln befinner sig. Men trotts att det först låter så enkelt så är det lite mer avancerat än så, för iden är inte helt problemfri.

Men för att göra det så enkelt som möjligt (vilket var just det som krävdes för att ja skulle finna svaret), så ska jag illustrera hur detta ser ut i ett endimensionelt rum. Ni kan här klart och tydligt se vad ja menar åker ”knuten” åt ena hållet så närmar sig det som ser ut som 2 partiklar varandra, och andra hållet så åker dom ifrån varandra. Det här är alltså inte en perfekt illusion av att något är på 2 ställen samtidigt. Men om vi pratar om partiklarna så får de iallafall motsatta spinn, precis som de ska ha. Och vi kan ju då också ta reda på åt vilket håll rummet är böjt genom att knuffa på partiklarna. Sedan så kan det ju förståss också vara så att det verkligen är 2 partiklar men att dom påverkar varandra för att de är så nära eller nuddar varandra, så att de får motsatta spinn.

Hur en något kan bete sig exakt, som om det vore på 2 ställen samtidigt

Lösningen för att få till illusionen är dock att vi böjer på det endimensionella rummet inte bara i 2 dimensioner utan i 3, vi gör alltså en öggla. Som du nu kan se på bilden, så åker båda partiklarna åt samma håll i rummet när knuten flytass. Men illusionen är inte perfekt ännu.

Tänk om 3 delar av rummet skulle gå ihop i partikeln! Som ni då ser på bilden så skulle partikeln plocka med sig en bit av rummet, eftersom att det är avspärrat från resten av rummet, av partikeln. Sedan när knuten löses upp, så släpper den ut en bit rum! Helt stört anser jag, och detta är defenetivt inget som hänt påriktigt vad jag vet. Men i vilket fall så är det onödigt krångligt.

Kanske försinner problemet när vi illustrerar det i ett 2 dimensionellt rum? Men då är förståss den omedelbara frågan hur ser en öggla ut som görs av ett 2 dimensionellt slutet rum? Kan den kanske se precis ut som en badring som vi böjer på samma sätt som det endimensionella rummet? Nej det är fel väg att gå eftersom att vi tillskilnad från förut bara böjer rumet i en högre dimension än rummet självt, och dessutom så kan partikeln inte befinna sig på mer än 2 ställen samtidigt då.

Hur skulle en 2dimensionell varelse alltså en plattlandare (flatlander på engelska) ha löst problemet med att göra en ögla av det endimensionella rummet? Han kan ju bara tänka i 2 dimensioner och kan alldrig föreställa sig en tredje. Jo först ritar han upp rummet och sedan klipper han bort en bit, som han tänker sig ska försvinna ut i en tredje dimension. Sedan fixerar han de 2 punkterna precis där rummet ”slutar”. Nu gör han så att han trycker ner rummet på ena sidan om ”hålet”, och för det igenom hålet som bilderna visar.

Nu vet vi hur vi ska göra med 2D rummet, vi gör på samma sätt. Det är kanske inte så lätt att illustrera det, men jag ska göra ett försök . Jag tar en plastpåse, klipper bort en bit mitt på påsen(som försvinner ut i en 4:e dimension), och trycker igenom påsen, genom hålet. Sådärja, och om vi gjorde en 3dimensionell ögla av det endimensionela rummet, så gjorde vi nu en 4dimensionell ögla av det 2dimensionella J. Nu ser vi att det mycket riktigt var enklare än i det endimensionella rummet, för rummet spärras nu inte av om det skulle gå ihop nånstans. Ett rum med ännu högre dimensioner borde då inte vara nått probelm det heller.

Det måste alltså finnas minst 2 högre dimensioner som vårt rum kan böjas i, om detta skulle vara möjligt. Den så kallade hyperrymden, som rummet böjs i måste då minst ha minst 5 rumsdimensioner (+ en tidsdimension). Coolt .

En helt ny form av knut

En intressant sak som defenetivt är värt att nämna är också att om vi skulle trä igenom en bit av rummet, genom öglan, skulle vi få en helt ny slags knut! Öglan kan också vara olika bred runt hålet, och på bilden jag visade ovan så är det en 180° bred öggla runt hålet. På bilden nedan ser ni en 360° bred öggla.

Men hur gör vi för att illustrera detta, och rita upp sådana knutar? Jo vi gör precis som när man ritar vanliga knutar på papper, de försvinner när de går ut i en tredje dimension (som på bilden). Likadant så försvinner knuten vi gjort av plattan när den går ut i en 4:e dimension. Definitionen av en knut är ett slutet snöre med en knut på som på bilden. En 4D knut måste alltså vara gjord av en badring eller ett klot. Kan detta vara något för de matematiker som sysslar med knutteori?

Böjning av rummet skapar gravitation

Jo en sak till när rummet böjs på såna här sätt så resulterar det i en gravitationskraft, eller rätare sagt gravitationskraften är en böjning av rummet enligt den allmänna relativitetsteorin. Så det är egentligen ingen kraft men ni förstår vad jag menar hoppas jag.

Detta betyder att ”gravitationskraften” vid en sak som ser ut att vara på flera ställen, är större än vad den eventuellt annars skulle vara. Detta skulle betyda att vi har ett sätt att kontrollera om något verkligen skulle vara det på riktigt, förutsatt att vi kan mäta kraften.

Kan det vara så att det här verkligen hänger ihop med kvantkorrelation på riktigt? Det skulle ju trots allt ge en förklaring till varför partiklarna har motsatta spin och hur de överför informationen. Fast det är klart att om böjningen på rummet i så fall skulle vara för stor eller för liten så kan vi kanske inte mäta det.

hur stor måste ”kraften” minst vara? Böjningen kan ju åtminstonde inte vara mindre än dubbla storleken av partikeln, kan vi konstatera. Men hur stor kraft motsvarar det? Skulle kraften bli större ju fler ställen partikeln är på samtidigt?

Sen är det ju bara massa som orsakar böjningar i rummet vad jag vet, så hur skulle detta fenomen kunna orsakas? Ett bra ställe att börja på skulle alltså vara att försöka ta reda på om, och i så fall hur en massa kan orsaka detta fenomen.

Länkar

Svenska Länkar: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kvantmekanisk_sammanflätning

http://sv.wikipedia.org/wiki/EPR-paradoxen

http://sv.wikipedia.org/wiki/Spinn

http://sv.wikipedia.org/wiki/Big_bang

Engelska länkar:

http://en.wikipedia.org/wiki/Quantum_entanglement

http://en.wikipedia.org/wiki/Spin_(physics)

Knut matte:

http://en.wikipedia.org/wiki/Knot_(mathematics)

http://en.wikipedia.org/wiki/Knot_theory

Shit det här blev verkligen en enorm artikel mycket större än vad jag trodde den skulle bli. Jag har egentligen mer att skriva om men man måste ju dra en gräns nånnstans, och börja på en ny artikel istället hehehe. Beröm till er som orkade läsa ända hit, ni är bra människor .

Vad tror ni om det här? Har ni kommit på nått jag missat? Eller tycker ni att jag har tänkt helt fel? Eller är ni bara stumma av förvåning och facination? Skriv gärna och bertätta för jag älska att diskutera sånt här .

pi-dagen

För er som inte visste det så var det pi-dagen för nån vecka sen så här kommer ett par försenade filmer ni kan kolla på dagen till ära för alla er som olyckligt nog missade eller inte kände till den. Varsågoda

Snart kommer ett nytt banbrytande innlägg som handlar om partiklar…så fort ja får tid över

och förresten ja kan refrängen på Mathematical pi kän på den HA HA HA vådå nördigt? Men underskatta mig inte jag är i själva verket mycket nördigare än så

Svar på afbeavers artikel ”vad är vetenskap?”

Är vetenskap fakta?

För det första så var det där min egna defenition på vetenskap, jag fick först senare reda på att vetenskap egentligen definieras genom den vetenskapliga metoden, vilket jag dessutom lade till i slutet av min artikel. Men det kvarstår att min definition var enklare, och därför kanske inte så dålig ändå?

den vetenskapliga metoden:

Fakta och bevis

Du får gärna förklara skillnaden mellan fakta och bevis för jag har alltid trott att det är samma sak. Om fakta inte är något som är bevisat, så finns väll ingen fakta alls?

Sedan så brukar man skilja på bevis och teori för att undvika missförstånd.Med rätt definition på bevis, för egentligen är det som du säger inget kan bevisas helt. Bevis inom åtminstånde fysik är något som bekräftats med experiment, medans en teori är något som bygger på bevisen, och med ett logiskt resonemang utifrån dem kommer fram till en slutsats.

Matematiken

Matematik brukar så vitt som jag vet räknas som en vetenskap(kolla i vilken utbildningskatalog som hellst och den står under naturvetenskap), eller vänta nu jag sa ju just att vetenskap definieras genom den vetenskapliga metoden…vilket inte används inom matematik, fan också… du har rätt.

Det finns personer som enbart forskar i matematik och bryr sig inte om deras forskningsresultat har någon praktisk nytta, det är matematiker. Matematiken är alltså mer än ett verktyg, den är en väldigt underhållande form av problemlösning

Ett matematiskt samband kan oftast inte bevisas då den grundar sig på enbart logik. Hur ska vi kontrollera att logiken är korrekt när vi inte kan utföra experiment som ger oss svaret? Om en person kontrollerar den och säger att det är riktigt, vem ska då kontrollera dennes logik? Detta är ett uråldrigt problem som också formulerats ”vem ska vakta vakterna?”.